Så, här är jag (Kristina)
med mina tankar om höstdeppen.
Jag tror att det är inte så mycket en nedstämdhet, att det kan också vara bara en sorg, eftersom de korta sommarmånaderna är över och den kalla och mörka vinternväntar på oss, norramänniskor, igen. På samma sättsom måndagsångest kan kännas eftersomhelgen som vi har väntat hela vår arbetsvecka är över och vi måste dyka i vår dagliga rutinen igen.
Det finns inget dåligt att
vara nostalgisk eller sentimental på hösten. Naturen är så mogenoch färgstark innan
den ska gå och sova under den djupa vita snötäcket. Alla dessa löven, bär och
frukter, svamp, den svala men fortfarande intekalla luft, himlen i sina tusen stämningar!
Men det är oansvarigt att drar andra ner i elände för att få mer
uppmärksamhet igenom att vara gnällig, även om man har ärvt beteendet och
inställning, en negativ syn på årstider. I synnerhet när enligt de forskarna i
artikeln att vi har läst i vår svenska lektion, tvärt om den myten, visar
undersökningar inget samband mellan vissa årstider och nedstämhet, att i det
flesta fall finns det bara attitydfråga som kan påverka en så man får en självuppfyllande
profetia.
Trotts att D-vitaminbristens
koppling till tröthet och utvärdering av ljusterapi och ta vitaminer som
kosttillskott, förespråkar forskarna den naturliga livstilen och inga extrema
omställningar. De rekommenderar att gå ut, helst varje timme om man kan det, på
lunchen till exempel, åtminstone i 5-10 minuter. Det skulle vara en tjänst för sig
själv och för dem framtida generationer. Jag tror att så blir det
mindre fysiska orsaker också.
Audrey Hepburn, som hade stora svårigheter med
att ha barn (hon fick två söner äntligen)och cancer, har sagt att när du mår
dåligt, gå ut och promenera. Det har hjälpt mig. Också jagtror att de gamla esterna
hade en bra botemedel för att bryta mönstret - arbete. Det bästa är att gå och
hjälpa de andra :)