lördag 13 oktober 2012

Vedertaget vara ledsen på hösten


Så, här är jag (Kristina) med mina tankar om höstdeppen.

Jag tror att det är inte så mycket en nedstämdhet, att det kan också vara
bara en sorg, eftersom de korta sommarmånaderna är över och den kalla och mörka vinternväntar på oss, norramänniskor, igen. På samma sättsom måndagsångest kan kännas eftersomhelgen som vi har väntat hela vår arbetsvecka är över och vi måste dyka i vår dagliga rutinen igen.

Det finns inget dåligt att vara nostalgisk eller sentimental på hösten. Naturen är så mogenoch färgstark innan den ska gå och sova under den djupa vita snötäcket. Alla dessa löven, bär och frukter, svamp, den svala men fortfarande intekalla luft, himlen i sina tusen stämningar!

Men det är oansvarigt att drar andra ner i elände för att få mer uppmärksamhet igenom att vara gnällig, även om man har ärvt beteendet och inställning, en negativ syn på årstider. I synnerhet när enligt de forskarna i artikeln att vi har läst i vår svenska lektion, tvärt om den myten, visar undersökningar inget samband mellan vissa årstider och nedstämhet, att i det flesta fall finns det bara attitydfråga som kan påverka en så man får en självuppfyllande profetia.

Trotts att D-vitaminbristens koppling till tröthet och utvärdering av ljusterapi och ta vitaminer som kosttillskott, förespråkar forskarna den naturliga livstilen och inga extrema omställningar. De rekommenderar att gå ut, helst varje timme om man kan det, på lunchen till exempel, åtminstone i 5-10 minuter. Det skulle vara en tjänst för sig själv och för dem framtida generationer. Jag tror att så blir det mindre fysiska orsaker också.

Audrey Hepburn, som hade stora svårigheter med att ha barn (hon fick två söner äntligen)och cancer, har sagt att när du mår dåligt, gå ut och promenera. Det har hjälpt mig. Också jagtror att de gamla esterna hade en bra botemedel för att bryta mönstret - arbete. Det bästa är att gå och hjälpa de andra :)

torsdag 11 oktober 2012


Var gör du din praktiken?  

Jag studerar kommunikation på Tallinns Universitet och jag måste göra två praktiken. En måste bli intern kommunikation och andra  yttre kommunikation.  
Det är inte hård för att hitta praktiken när man studerar kommunikation. De måste bli aktiv och modig därför att någon vill inte ha en fegis på deras organisationen.

Jag fick praktiken på statsorganisatsionen vad heter Astangu Kutserehabilitatsiooni keskus(www.astangu.ee). Den är en organisation som sysslar med handikapp vem ville lära hur man klara sig på livet. Där de kan lära för att baka, städa, umgås med varandra och med alla andra. Organisationen också erbjuder praktiken för studenter som studerar social vården.

Min jobb är att jag måste hjälpa kommunikation specialist med    allting. Just ny har vi ett projekt när vi måste informera människor om den organisation. Föräldrar inte vet att de kan bringa där deras barn som behöver hjälp för att klara sig på livet. Också jag måste hålla på projekt som sysslar med händikapp teatern dag. Det sker i torsdags och är för alla som är delaktig med organisatsionen.

Jag är mycke glad att jag kan hjälpa människor och också göra min prektiken på samma tid.

Så var gör eller gjorde du din praktiken och vad gör/gjorde du där?

måndag 1 oktober 2012

Prepositionsfraser



Mitt veckoslut

I helgen åkte jag med bussen till Nuckö och stannade hos min pojkvän i Birkas. Vi besökte några släktingar till honom som jag inte hade sett på länge och spelade kort. 

I lördags var jag hemma med min mamma och lillebror som har nu studerat i Nyckö Gymnasiet i en månad. Han bakade pannkakor åt oss som jag var mycket förtjust i. Han sa mig att han hade blivit ganska duktig på matematik som tidigare hade varit svårt för honom och att han blev van vid deras nya lärare.

Min mamma var lite orolig för att det är mycket kallt i min lägenhet i Tallinn. Hon sa att om jag är kall om fötterna, blir jag sjuk och då gav hon mig ett par nya varma strumpor i storlek 39.  Hon ville veta lite mer om universitetet och så pratade vi i flera timmar.

I söndags kväll var jag tillbaka i stan och promenerade lite med min syster som också bor i Tallinn. Faktiskt flyttade de nu, i slutet av månaden, från Mustamäe till en lägenhet på 2 rum och kök i Kalamaja . Hon bor tillsammans med sin maken och har en son på fyra månader. Sonen heter Karel men han kallas också för Karu (som heter „Björn“ på svenska). Han tycker om att le mot mig och titta på TV:n om det kommer något som handlar om djur. Jag är övertygad om att han kommer att bli den snyggaste killen i världen. Min syster är mycket stolt över sin pojke.

Äntligen gick jag hem och innan jag somnade, läste jag lite mer en bok på engelska. Allt som allt var jag mycket nöjd med mitt veckoslutet.

Gerda