Onsdagen den 12 november var de flesta av oss på festivalen Sleepwalkers på biografen Sõprus. Vi såg filmen om och med Ingmar Bergman.
Det var faktiskt tredje gången för mig att titta på den här filmen och jag tycker fortfarande att den var bra!
Vad tyckte du?
Foto: www.ew.com
6 kommentarer:
Jag är väldid ledsen att jag hinnade inte komma se filmen! Trots att hittills har jag bara sett en film av honom (Höstsonaten, som jag tycker var bra, särskilt sk@despelarna!), ville jag gärna veta mer om själva regissören. Han verkar ha varit "min typ" av regissör som i sina filmer oftast funderade p@ mänskligt beteende och relationer, livet och döden. Märkligt nog fick han förra @ret slytligen avslöja för sig själv sanningen om döden...
*väldiGT ledsen allts@...;)
Jag var också på biografen och såg filmen om Ingvar Bergman. Det var ganska intressant. Det är synd, att jag kunde inte se Höstsonaten. Men jag försöker hitta den från .... (jag vet inte varifrån), så att jag skulle se den.
Hej!!
Jag såg också filen om Ingmar Bergman och jag tyckte om det. Det var intressant att lyssna på, hur hade Bergman levt och vad tyckte han om livet. För mig var det ganska svårt att förstå, vad Ingmar Bergman pratade om, därför att han pratade så snabbt och liksom...tyst eller... för flytande för mig. Så jag var mycket glad, att det var en textad film på engelska så det var mycket enklare att följa, lyssna och läsa.
Jag tittade också en film „Sommaren med Monika“ med Ene och jag tycket, att det var faktiskt bra!! Det var en gammal film och det var intressant att titta på, hur människor levde för 50 år sedan. Men språket var igen mycket svårt att förstå och det var naturligtvis eftersom det var ju end mycket gammal film och ljudet hade inte så bra kvalite. Filmen handlade om kärlek och livet under 1950 talet i Sverige. I tyckte om filmen, därför at jag tycker mycket om olika gamla filmer, båda nya filmer, som handlar om förfluten tid och också riktiga gamla filmer.
Jag håller också med Kristi, att jag skulle ha sett Höstsonaten, men jag kunde inte. Men det är bra, att jag såg minst någonting, och det var ju inte en dålig film.:)
Jag tyckte mycket om Färo-filmen. Hans själful diskussion görde ett behalig intryck på mig.Hur den tystnad pratar.Jag tyckte att ofta vigtigaste var inte sagt.Du är fri att fortsätta hans tänkar i lugn och ro.Jag fattade att han var så lycklig på Färo, ensam med sina tankar och trivs bra och gick igenom det här episoden som var betydelsefull för han.
Jag har sett Höstsonaten för tio år sedan och dåvarande gick jag svar på tal att jag inte skulle klaga över mina barndom till mamma.Den såg ut liksom i filmen: jag var ensambarn och födde upp hos mina mormor.Men kanske är det fel, jag bär den sorglighet med mig och kan inte och vill inte handla problemen med mina tonårsflicka och blev skadad när hon tänker totalt anorlunda. Ofta ser jag att hon älskar mig men jag inte träffar honom på halvvägen.Jag har bråttom och gör ingeting tillsammans med hon hemma därför att jag kan det snabbare och bättre.Det gör jag inte i skolan med eleverna . Jag är tyvärr presis som mina mamma , bättre lärare som en mamma. Alla upprepas.....
jag tyckte om filmen också. Färos miljö - tallar och inga berg osv - påminde mig estland och min sommarhus i Vasalemma.
tyvärr har jag inte sett så många filmer av Bergman. I den här filmen tyckte jag särskilt mycket om hennes tankar om död, gud och helighet och kopplingen mellan musiken och helighet.
nu vill jag se den filmen där var en präst pratade om gud. vet någon vad hette filmen?
Skicka en kommentar