Jag vill berätta lite om filmen som jag har sett.
"Grabben i graven bredvid" är en romantisk komedi baserad på Katarina Mazettis roman med samma namn. Filmen är från år 2002 och regisserad av Kjell Sundvall. Huvudrollerna spelar Michael Nyqvist och Elisabet Carlsson.
Filmen handlar om Benny och Desirée som möts på kyrkogården när Benny sitter där vid sina föräldrars grav och Desirée vid sin döde makes Örjans grav.
Det blir många kulturkrockar och kärlek mellan dem när man följer bibliotekarien Desirée och mjölkbonden Benny kärlekshistorien. Det tycks att de två har för olika livsstilar.
När Desirée pratar med sin väninna Märta om Benny säger hon att han inte är precis hennes typ av man. Hon tycker att han är inte tillräckligt intellektuell för henne. Själv vet Desirée inte hur äktenskapet skulle fungera. Hon tycker att hennes äktenskap med Örjan var tråkigt och betydelselöst även om de var som “ett par fotriktiga skor”. Märta påstår att Desirée aldrig har varit kär i Örjan. De grälade inte ett enda gång på fem år. Det var bara bekvämt att bo tillsammans med honom.
Jag tycker att Benny är ganska klok man även om han behöver mjölka sina kor varje dag och kör gamla bilen. Han säger att “om man läst en bok så har man läst alla”. Men Desirée kallar honom för “fossil” när hon blir arg på honom.
Filmen har ett dramatiskt slut men man borde kolla den själv. Musiken på bakgrunden är också mycket bra i filmen.
Jag skulle vilja gärna rekommendera att kolla filmen eftersom den är både rolig och spännande kärlekshistoria.
Julia L.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej, ja måste skriva om filmen här som en kommentar, eftersom kunde jag inte hitta hur skriver man en ny text. Jag vill berätta om Ingmar Bergmans film "Fanny och Alexander". För 16 år sedan såg jag den på ryska, och igår på svenska. För att förstå bättre läste jag också subtitrerna på svenska. Men imorgon vill jag så på filmen igen redan utan teksten, bara titta och höra.
Filmen är mycket interessant eftersom den är mångsidig: den visar livet själva, i hela sin rikedom, i lycka och sorg. Den väckar våra naturliga känslor (kärlek, hat) och händlar om djupa tänkar på förståelig sätt, den visar livet genom ögona av barn (huvudpersoner är 12-årige Aleksander och hans 9-årige syster Fanny), av olika vuxna och några gamla personer (t.ex. barnens farmor Helena), det finns många olika karaktärtyp i filmen, och alla visas med värme och kärleken (kanske utom den gryma och elaka präster och hans släktningar). I filmen motsätts den verkliga, av hjärtans gående och levande kärleken mot kyrkans törra och döda reglar, "kristliga kärlekens" hyckleri. Värmen och den mänskliga kärleken hjälper till, men kyrkans stränga reglar dödar allt levande omkring sig. Filmen är i helhet positiv och optimistisk, och mycket spännande, och jag rekommenderar den för alla.
Tatiana Stomakhina
Skicka en kommentar